<3

Ja nu sitter man här igen och har inge jävla liv.
Jag fattar inte vad det är egentligen som drar alla ungdomar till datorerna.
Jaag menar något roligare måste det finnas att göra?

ALLA och då menar jag verkligen alla har internet och sitter där framför datorn mer en engång i veckan.
Är det för att det är lättare att prata med folk genom en stor skärm vars  medelande kommer fram till varandra genom några sladdar och skit.

Är man verkligen så feg nu förtiden att man inte kan våga gå fram och prata med någon istället för att sitter vid någon dator och chatta?
Okej jag ska inte säga att jag ät något annat, jag är precis likadan.
Man pratar med folk man inte ens känner om saker man aldrig skulle drömma om att ta upp öga mot öga, man säger saker som skulle vara jätte pinsamt i verklighet.
Men det är väl kanske det där med att man inte står öga mot öga och man får ta sin tid med att svara.
Man får en annan uppfattning av varann och det går inte att dömma varann på sammasätt. Man har liskom en sorts mask man kan gömma sig under och man behöver inte avslöja riktigt vem man är (om man inte pratar med någon man känner). Varför ska man inte kunna gå fram till vem som helst i skolan och börja prata utan att det ska vara pinsamt?

Jag menar det är ju knappast så man säger när man möter någon eller när man ringer någon att den är söt osv. Utan det är precis sådant man säger genom internet.
Man kollar om kring på olika sidor, ser en söt kille och skickar ett inlägg osch säger något i stil med
 ""hej söt! hur ere ?"

Det skulle man ju aldrig göra till någon främling  man ser på gatan, då skulle man vara utpekad som freak eller något åt det hållet.
Det är verklligen så att allt man inte vågar säga i verklighetenkan man lätt som en plätt säga genom internet.
Jag säger inte att alla som sitter vid datorerna varje dag är fega och sitter o flörtar på internet utan man gör ju annat också men oftast så är det så att det man inte vågar säga i verkligheten säger man på internet, då allt är lättare och inte lika pinsamt.

Sen en annan sak som jag har pratat med andra om och eventuellt på arbetsätt och lärande lektionerna.
Det är det här med att man inte vågar säga något till någon alls. Vissa (tex jag) vågar inte ens fråga folk vart tåget går ifrån eller hur mycket klockan är (om det inte är nöd). Jag menar det är inte pinsamt egentligen!
Om du gick på gatan och någon kom fram och frågade vad klockan är, klart du skulle kolla på klockan och säga hur mycket hon är, utan tvekan. eller hur ?
Det är ju inte så att man säger åt den att skaffa en egen klocka och bli sur över att den frågade(beror också på hur man frågar). Men klart att man svarar på frågan utan att ens bry sig.

Sen som  på arbetsätt och lärande lektionen sa vår lärare att vi skulle testa gå på en buss som det bara sitter ungefär en så där 4 eller 5 personer på utspritt och massor av tomma säten och sätta sig bredvid någon.
Den  skulle absolut tänka något i stil med "varför sätter han sig hära" eller "shit vad gör han/hon?"
Men varför ska det vara så?
och ifall någon börjar prata med en blir man jätte osäker och rädd," Vad vill han ?" "Vill han mig något illa?" "Hon måste vara knäpp!" Så ska det inte vara, man ska egentligen inte dömma männikosr för att dom är sociala och vill vara trevliga.
 I andra länder tex. så hejjar man på varandra även fall man aldrig i hela livet sätt varandra förut.
Som min kompis syrra var aui pare (ursäkta stavning) i usa.
Flera gånger var det att någon gick för bi och sa "Hi! wats up?" eller "how are you doing?" Ohc hon hade aldrig sätt personen.
Varför gör inte vi så, varför är vi så rädda för varandra?

Jag själv är verkligen sådan, inte alls skulle jag sätta mig bredvid någon i bussen ifall det fanns massor av platser.
Jag skulle tänka exakt dom tankarna ifall någon satte sig bredvid mig i bussen eller om någon främling började prata med mig. men varför har jag ingen aning om.