<3

Medan stjärnorna på himlen blir allt fler
Ser dem när dem dansar
På den mörka himlen
Dansa runt i långa svansar

Det är det underligaste av saker när man träffar någon som inte stjäl ens skugga,
det underligaste av saker när man träffar någon som slår i samma takt

Saker och ting är inte detsamma när man ser dom i ljuset, känslor skiftar fortare än vädret och då blir det en instabil värld man lever i, en värld som ÄR fylld av fruktan och rädsla för att gå vidare. Man måste inse att den tid du har nu, den underbara värld du lever i, finns nu och ta vara på det.

För om ett halvår kommer de vara blott ett minne du tänker tillbaka på när du lyssnar på samma musik du lyssnade på, när du hör rösten från den du var kär i.

När saker och ting faller på plats på ett sätt du aldrig trott var möjligt, då sitter du där i din ensamma sentimentalitet och kanske fäller en tår för gammal tids skull men du vet att det bara är ett symptom som är lika med svårt att gå vidare från.

Men så du försöker gå vidare, du gör det till och med ganska bra men sen så får du återfall, och det känns som om du lider av en kronisk sjukdom som försvårar livet för dig. Du känner att ingen gillar dig eller ser dig så som du vill bli sedd, för den då verkligen är. Men du märker att ingen annan är som du, fast alla andra är egentligen som du, och precis som du.
Döljer det som gör oss mänskliga, rätten att fela, rätten att såra, rätten att vara sårad och sårbar, du märker att innanför välpolerade ytor döljer sig den tunna, halvt spruckna isen (som andra kallar självförtroende, men efter att ha varit deprimerad och legat i en säng i princip sex månader då märker man att man objektifierar liknande ting) och den isen kanske har legat där som en hinna, utan något särskilt syfte, då den inte gör sin uppgift särskilt bra.

Efter ett tag, när man fått för lite, eller kanske fått för mycket, och tankarna har börjat vandra. Då blir man ledsen och försöker göra rätt men allt blir fel och du ser mer och mer anledningar till att vara ledsen, du spenderar dagarna i din säng, sovandes, i en annan värld som känns bättre.

Du spenderar nätterna med andra människor du inte känner och hamna i en annan värld som känns bättre, och det finns inget hopp och det finns inget hopp och det finns inget hopp och sen kommer helgen. Du super skallen av dig, du känner dig nästan glad ett tag men saker och ting är inte detsamma när man ser dom i ljuset, så dina känslor skiftar fortare än vädret och när du vaknar upp dagen efter har du inte ens den ljuva ångesten, du vill bara dö helt enkelt.

Så då tänker tillbaka på lyckliga tider, du fäller en tår men ändå ler du så du börjar bli orolig, du börjar tänka konstiga tankar typ "är det något fel på mig nu", "är jag psykiskt sjuk" och jag har bara ett svar till dig, min vän, och svaret är; ja, du är med största säkerthet psykiskt störd, kanske till och med har psykopatiska drag, och jag veeeeeet hur läskigt det låter men det roliga med det är att du inte är ensam, din bäste kompis och din pappa och din lärare och pluggisen i din klass och alla alla alla alla alla andra är helt sjuka i huvet, det är nästan läskigt när jag tänker på det, sen förstår du att du är den enda i hela världen som faktiskt är normal, sen förstår du att alla andra i hela världen är normala utom du.
Sen fattar du att ingen är normal och du bara är en liten bricka i en vägg eller i ett spel eller vilken metafor man än känner sig beredd att använda och du kan inte ändra på någonting.

Och det roligaste av allt, eller det mest patetiska är att du skriver ner dina tankar i en enda lång rad och sen faktiskt lägger upp skiten på en blogg.Är ju bara för illa, illa illa illa så dina tankar om att ditt liv är skit kanske blir sanna någon dag (eller inte) och du fattar att du bär på en dödlig sjukdom som i folkmun kallas för sentimentalitet, i din mun kallas det för depression, nedstämdhet och ett helveteääää??

Martina Sjögren

If you came over and sat down next to me in my bed,
if you rolled over and said 'here I am'

Nu tror jag att allt har rätt upp sig. eller asså rätt upp o rätt upp.
Vi är inte lika mycket off på varandra.
Mellan mig och mina kompisar.
Asså klart det jag sa står kvar, men ajg orkar inte mer.
och om jag ska ha kvar Louise så är det bäst att jag inte säger något mer nu, till någon.
Men vi får se hur det blir. Jag har iallfall Marre.

Idag har Pressat vid stranden. Jätte härligt. det var steek hett och 21 grader i havet. Hääääääääääääärligt.
Fattades bara att du din lilla sötsak var där. Men det är ju så långt emellan oss.

men sen har jag varit med Marre Natta och Nora som vanligt (A) nästan iallfall.

Haha imorron ska jag till stan med Marre och Kanske Natta.
Ska köpa nya skor.

 
Den skon jag gillade bäst av alla jag såg på din sko. Men jag vill nog ha en som är mer sommarsko.
            
          Blir nog något åt det här hållet. Om jag inte bestämmer mig för att köpa en höstsko.




Aja puss o hej


- jag skulle kunna äta upp dig din sötsak!


-

Heeeej!
Nu är jag hemma igen.
Efter 3 dagar i göteborg.
UNDERBART.
Ska berätta hela historian nu, har ändå inget att göra så.


Tisdag
Det var dagen vi åkte. Vi skulle åka kl 22.55 med buss från tcentralen och jag hade inget och göra och det är så tråkigt att bara vänta så jag åkte till rimbo först och sen åkte vi där ifrån, Jag och Louise
Vi skulle åka buss i 7 timmar. Suck.
Men det var riktigt riktig mysig. Jag sov typ ingenting, lyssnade bara på ipoden<3 och kollade ut genom fönstret.

Onsdag
Vi kom fram till Göteborg central 06.30 och tåget till alingsås gick kl 6.

Men vi kom iallfall dit. Där på perongen stod Volfgang( Louise mosters man) och väntade på oss.
Han var ganska gammal och hade jätte mörk röst. Men väldig trevlig.
Sen åkte vi "hem" till huset i alingsås. Där Louise kusin Simon, hans flickvän Sofia och hans kompis Micke som också var från stockholm var. Men dom sov.

Volfgang (diggar namnet) visade oss runt i huset som var fint. Fast dom har vattenläcka i köket så dom har rivit upp hela golvet och deras sovrum som ligger över.

Men efter våran lilla guidad tur så åkte Volfgang till jobbet och vi gick och lade oss. Vi sov ju bara 1 timme på bussen.

Sen runt 13.00 blev vi väckta av Simon som kastade sig ner brevid Louise.
Dom hade ju inte träffats på ungeför 2 - 3 år sedan.
Hans Kompis Micke hälsade vi på men hans tjej var på jobbet.

Vi pratade med dom och så sen bestämmde vi oss för att gå till alingsås "centrum" och äta frukost.
Det gjorde vi. Dom visade oss runt där och det var ganska litet men mysigt.
Vi hälsade på Sofia för hon jobbade där och sen hyrde vi en film.

Vi gick hem och skulle se på filmen och då var Louise moster, Simons mamma hemma.
Hon var jätte gullig och trevlig tycker jag. Och väldigt lik Louise mamma, på något vis iallfall.
Vissa detaljer i utseendet och lite på sättet med.
Men hon var jätte gullig.

Vi kollade på filmen, eller halva. Den var ingen bra. En kille blev typ halshuggen av en man på en cykel, med hjulet.
Den var lång och tråkigt så vi bytte film till Die hard 4.0, den är bra asså.

Under den kvällen hände det typ ingenting, vi bara chillade och kollade på tv sen gick vi och lade oss.


Torsdag
Idag skulle vi åka och shoppa, och träffa Vanessa o hennes nya kille som bor i göteborg, Dennis.
Vi tänkte först åka till Partille för där fanns det tydligen ett bra ställe att shoppa, men vi åkte in till Göteborg istället.
Där träffade vi dom, Dennis var väl inge specill. Snäll, lite tråkig.
Jag och Louise kan inte shoppa med killar, det går typ inte. Det är svårt.
Så vi kollade typ inte på några kläder försen dom hade gått.
Då vi hittade massor.
Jag köpte fyra saker, två hängsel kjolar, en shorta och ett linne.
Louise köpte två saker, en hängsel kjol och en shorta.
Sen gick vi runt och letade efter en väska men hittade ingen.
Den dagen skulle vi också träffa Matte och Marcus. Två Göteborgare som vi har börjat prata med  på internet genom några andra kompiar.
Men vi var väldigt trötta så vi orkade inte och åkte hem istället.

Hemma i alingsås hände det typ ingenting. Vi kollade på tv sen frågade Jasmine( Louise moster) om vi ville åka och kolla på hennes jobb, en skola.
Samma inriktning som jag ska gå. textil desig. (I en skola som heter vackstanäs, ligger utan för södertälje)
Det ville vi, eller jag ville.  Det var spännande och se hur andra har det, och jag började länga till jag börjar.
Men det kommer jag få äta upp sen när jag börjar. Lovar det.

Fredagen
Vi sov typ ganska länge och det tog ett tag innan vi kom in till göteborg.
i åkte till Kungsbacka där Dennis bor och träfade dom.
Vi gick runt lite, och Dennis var dryg.
han ville att jag och Louise ska gå hela tiden, tyckte vi var jobbiga. Biaaatch.
nerå men det gjorde vi efter ett tag.
Skulle ju träffa Matte och Mackan.

Dom var as sköna och jätte söta. Matte och Mackan alltså.
Kännde inte igen dom alls men vi fick jävlig bra kontackt med dom. vi gick om kring och pratade och komenterade  varandras dialeketer och sånt. Hade skit kul. Dom hade typ exakt samma humor som jag och Louise har.
 När vi skulle åka hem så kändes det som om vi hade känt dom jätte länge.
Kommer sakna dom :(
Kommer ju inte ses på ett låångt tag. Fast vi  sa att dom skulle komma upp till oss och bo hos Louise.
Det måste dom.  As härliga människor var dom. Yey  =)

Sen iallfall så åkte vi hem, Simon och Micke var inte hemma. Dom var på rolling stones konserten och skulle bo på hotell.
Så det var bara jag Louise, Volfgang och Jasmin hemma. Vi kollade på en film om en smitta som folk fick genom blodet så att dom blev zombier och ville döda fler människor osv.
Den var ganska bra, men mysko. När vi skulle kolla på den så gick jasmine och Volfgang ut och skulle sova (Dom som i husbilen som låg på grösmattan). så vi fick hela huset för oss själva. hehe
Men vi gick och lade oss efter filmen för vi skulle ju upp tidigt, dax för oss att åka hem.

 Kom hem ungefär kl 23 idag och åkte från göteborg 13.30.
Snacka om låång resa.
Men nu är jag hemma :)


Puss och hej


- Det gör inte ont när jag faller från en barstol.